Nu såg jag när en av tvåbeningarna tog sin väska, man kan alltid försöka med att begära gos och se om de stannar.
– Vart ska ni? undrade jag.

Tvåbeningarna påstod att de inte alls var borta länge, men det dröjde ett tag det är jag säker på. Det de hade med sig luktade väldigt gott tycker jag. Trist att det inte var till mig.

När de ställer fram tvåbeningsmat får inte vi vara på bordet! Bahhh vilket töntigt påhitt!